Blogg

ATA Timber: framåtanda, uthållighet och disciplin

Under mina tolv år i skolan gick jag längs en landsväg varje dag. Det var bara 200 meter eller så, för att komma till byns skola, och under de senare åren till skolbussen.

Det var i Kronobergs län, som har mycket skog och mörka vintrar. Längs landsvägen mötte jag ofta timmerbilar, och som regel stod det ATA Timber på dem.

Detta var sågverksbygd, och vi pojkar i skolan hade en ofarlig men ganska allvarlig prestigekamp om vilket träföretag som var bäst. Detta manifesterades dels med företagets keps, dels i diskussioner om sågklingor och sådant. De flesta bekände sig till ATA, men även Södra förekom. En avantgardistisk kamrat i klassen ovanför mig var ensam om att förespråka Sydved.

ATA Timber var bygdens mest betydande företag, och stor sponsor till fotbollslaget Slätthögs BoIF vill jag minnas. Ägaren Tage Andersson hade byggt upp företaget med sina bara händer, och på det strävsamma sätt som tillskrivs smålänningarna.

Ingredienser i detta affärsmannaskap är hög kostnadsmedvetenhet, försiktighet i högkonjunktur, satsningar (som uppköp av andra företag, eller inköp av ny teknik) i lågkonjunktur, och stark balansräkning.

När jag idag besökte ATA Timbers såg i Vittskövle var det för att sätta mig in i träindustrin. I min bransch är byggande i trä högst aktuellt, men i större projekt har vi Sölvesborgshem än så länge inte haft träkonstruktioner.  Överhuvudtaget är byggande i trä på högre höjder en ganska ny företeelse här, medan man i t ex USA använt det desto mer.

Så är också USA och England viktiga marknader för ATA Timber. Att ta hand om ett träd påminner inte så lite om slakt av djur: ju mer som kan tas tillvara desto bättre. Och vad gäller sågverket i Vittskövle går det bästa virket i stor utsträckning på export, för att byggas hus med. Övriga delar av träet blir till pappersmassa för förpackningar och det som allmänt kallas tissues, medan resten blir till spån och flis för värmeproduktion, både på sågens egen trätork och i bland annat Kristianstad.

Såvitt jag förstår kommer hela trädet som levererats in till sågen till nytta på det sättet. Vilken bransch.

Jag ska nu inte lämna ut för mycket företagsinformation, men att ATA Timber har en stark balansräkning, det vågar jag säga. Den har skapats genom uthållighet, disciplin, timing och framåtanda.

Det ATA Timber som jag minns var de tre sågarna i Åboda, Moheda och Eneryda. Jag minns några tidningsartiklar i Smålandsposten om att Tage (det var så man sa) hade gått in i en massafabrik också. Idag har företaget sex sågar och så massafabriken i Vaggeryd då, och den har efter en skakig start på 1990-talet blivit en kraftfull motor i koncernen. Uthållighet, disciplin, timing och framåtanda.

En inte försumbar anledning till uppgången är e-handeln. Kartongerna som krävs för den, behöver mellanskikt av särskilt starkt material, och där kommer Vaggerydsmassan in i bilden. Den håller en mycket hög kvalitet, och produktionen ligger i främsta linjen vad gäller effektivitet.

Det är inte så mycket personal i träindustrin längre. Mycket av processerna sköts med maskiner och programvara. En intressant sak är att den mekaniska verkstad i Vislanda som levererat maskinerna, också har en egen programmeringsavdelning i Växjö.

En internationell marknad är det: valutafluktuationer spelar stor roll för lönsamheten, liksom konkurrerens frånf bland annat Lettland. Å andra sidan öppnar sig Kina som en ny marknad för konstruktionsvirke av hög kvalitet.

Jag vet att det finns något centrum för småländskt ledarskap på Linnéuniversitetet. ATA Timbers affärsmannaskap skulle vara intressant att läsa en uppsats om.