Blogg

En resa i Centraleuropa: den sixtinska madonnan

Mina kunskaper inom konst är rätt begränsade; och vad gäller bild föredrar jag rent intrycksmässigt oftare foto framför måleri.

Men i mitt europeiska projekt ingår att lära mig av kulturarvet vi har, och då är den målade konsten en del som jag vill se mer av.

På Dresden-resan besökte vi Semperoper, och såg Berlioz-operan Trojanerna. Inklusive pauser 4,5 timme lång, och med stor ensemble. Musikaliskt storslaget, berättelsen är mytinspirerad, men det lyfter aldrig till de Wagner-nivåer, som jag tror att Berlioz siktade på.

Desto mer lyckad får man väl anse Rafaels Den sixtinska madonnan. Det var det mest berömda verket vi såg dagen efter på Zwinger-slottet, som ligger i den gamla vackra stadskärnan. Zwinger-slottet är för övrigt inte till för att bos i: det är ett slags representations- och gallerislott.

Den sixtinska madonnan har varit i Dresden sedan 1754, men dess första innehavare var påven Julius II. Rafael skapade verket 1513-1514.

Motivet: jungfru Maria med Jesus-barnet samt de två helgonen den heliga Barbara och påven Sixtus II. Inramningen är av draperier, och i nederkant ser man två barnänglar – dessa är för övrigt mycket vanligt förekommande på bokmärken (det lät gammaldags nu när jag skrev det).

Rafael var alltså 30-31 år när han gjorde Den sixtinska madonnan, och han blev för övrigt bara 37 år.

Konsten i Zwingerslottet evakuerades i slutet av andra världskriget till järnvägstunnlar utanför Dresden. Att de klarade sig i det klimatet är märkligt, eller också visste man verkligen vad man gjorde. Efter tio i Sovjetunionen återkom verket till Dresden.

Jag lyssnar på Sveriges Radios Klassikern, som i ett avsnitt handlar om just detta verk.

Rafael var en av de stora konstnärerna under högrenässansen, tillsammans med Leonardo da Vinci och Michelangelo. ”Han är fantastiskt skicklig på att fånga tiden, både att inspireras av de andra konstnärerna (han är yngre än de två andra), men också att skapa något helt eget”, säger Greta Burman, intendent på Moderna muséet i Malmö, i programmet. ”I den här målningen har han tagit en altartavelform , där man bygger upp scenen med en andlig och en världslig sfär, där vi står i den världsliga sfären och tittar in i en andlighet. Och han har tagit det ett steg längre – och på det sättet är det en unik målning – där han han har öppnat upp ett fönster till den här andliga verkligheten, så att vi ser rakt ut i himmelen där madonnan står.”

Draperierna och de på kanten hängande barnänglarna förstärker alltså bilden av ett fönster ut i en annan värld.

Här är hon – den sixtinska madonnan.

Mer om vår Dresden-resa, bitte sehr.

En resa i Centraleuropa: Dresden