Blogg

En resa över Östersjön: belägringen av polska postkontoret

När vi närmade oss Gdynia och Gdansk berättade jag för barnen, att andra världskriget började i de här vattnen. Det tyska slagskeppet Schleswig-Holstein började då med att artilleribekämpa en del av området.

Genom två slumpmässiga händelser kom jag under lagen att lära om en annan del av den här aggressionen.

När vi nu på morgonen kom till Gdansk, skulle vi hitta en parkeringsplats för bilen under dagen. Vi siktade på ett ungefär på de äldre delarna av staden, och en handskriven skylt berättade helt plötsligt att det inne på en gård fanns platser för fyra zloty/timme. Vi svängde in och fick ett kvitto av en medelålders man som satt vid en liten friggebod.

När vi hade parkerat bilen vid en mur inne på gården, såg vi att den var skadad här och där, och så såg vi en stor svartvit bild från 1930-40-talet, med ett stort antal män ståendes vända mot muren, med händerna tryckta mot muren, ovanför sina huvuden. Det fanns en kort text på polska, som jag naturligtvis inte förstod.

Vi gick ut från kvarteret och direkt utanför såg vi framsidan på ett pampigt hus med ett postmärke, med postiljontrumpeten på. Jag berättade för barnen varför den symboliken fanns, och så fortsatte vi in till stadskärnan.

I ett senare blogginlägg ska jag försöka berätta mer om den i ordets verkliga mening briljanta stilen som har skapats där.

När vi så skulle tillbaka till bilen, blev jag osäker på om kartappen hade förstått vår parkerings position. Hur skulle jag hitta tillbaka till bilen?

Jag kom ju ihåg muren, den svartvita bilden, posthuset. Googlade.

Det visade sig då följande.

Staden Danzig, som den då hette, hade efter första världskriget en särskild status, med egen konstitution, regering, beslutande församling och valuta. Nationernas Förbund hade också en särskild jurisdiktion över staden. Befolkningen: till mycket stor del tysk.

Jag kan nu inte närmare redogöra för tanken med det polska postkontoret i Gdansk, men det fanns där, och fastigheten ansågs ligga under något som jag tolkar som polsk suveränitet.

Från denna fastighet förefaller då något slags ordnat polskt motstånd ha organiserats, i samband med den tyska ockupationen.

Den 1 sept 1939 befann sig 56 personer i fastigheten. De hade en del enklare skjutvapen och handgranater. Tanken var att hålla ut några timmar tills polsk undsättning skulle komma.

Gdansks lokala polis, tysk får jag förmoda, inledde i anslutning till Schleswig-Holsteins bombardemang en belägring av posthuset. Även SA- och SS-resurser deltog. Lokala medier var också på plats.

När så posthuset skulle stormas, visade sig försvaret vara hårdare än väntat, även när lättare pjäser och sprängning användes. Polackerna avstod uttryckligen från att ge upp. Till slut skedde ändå så.

Först kom från posthuset två av de ledande polackerna, varav den ene med en vit flagga. Dessa sköts – naturligtvis ett uppenbart folkrättsbrott, även vid den tiden skulle jag tro. Jag ser på en annan sida en uppgift om att eldkastare användes mot en av dem. Sex polacker lyckades fly från den brinnande fastigheten, medan de andra togs till fånga.

Emellertid hölls därefter rättegångar mot de tillfångatagna polackerna. Alla dömdes till döden, på den grund att det sades ha varit illegala kombattanter. Intressant är att en av de tyska höga militärer som kontrasignerade domen, 1944 begick självmord efter att ha avslöjats som en del i 20 juli-attentatet. Hans namn var Eduard Wagner. Jag har tidigare skrivit om 20 juli-attentatet och mitt besök i Bendlerblock.

Bendlerblock i Berlin: djupt, djupt rörande

 

 

De tillfångatagna avrättades, och det var alltså det vi såg bilden av när vi parkerade på innergården.

Det är verkligen inte länge sedan alla dessa människoliv försvann, och alla kultur- och arkitekturskatter som andra människor skapat under århundraden.

Jag är tacksam för de här minnesmärkena, och texterna som finns så lätt att hämta. För mig, och familjen, ett sätt att lära oss om och av historien.