Blogg

En resa över Östersjön: Riga (vackert, djärvt)

Vi gick från båten till närmaste spårvagnsstation och åkte en bra bit. Passerade en del riktigt fina fastigheter, nationalteatern, operan. Efter ett tag blev en del av husen mer slitna och vi hade alltså kommit utanför de mest centrala delarna av Riga. Mycket intressant, minnesvärt, äkta.

Att åka kollektivt på det sätt som invånarna gör är ett enkelt, prisvärt och autentiskt sätt att uppleva en ny plats på, tycker jag.

Vi vände tillbaka.

Under den här dagen i Riga har vi sett mycket ståtliga fastigheter med nyklassiska eller jugendinslag, och jag får intrycket av att det måste ha investerats mycket stora summor i Rigas fastighetsbestånd under låt säga 1850-1940. Mina associationer av arkitekturen går till Malmö och Sundsvall, men Rigas bestånd är så mycket större. Dessutom är gatustrukturen i Gamla stan präglad av tiderna innan renässansens och upplysningens stadsplanering kommit.

9EBBECDB-CC9E-4A90-B7E0-7978161C62F2

A1768D0B-31EF-41FA-B4E5-352503CCE1CD

8EC4B076-F04D-4428-ACE2-B9217A49B570

37E8D475-8ACE-492C-9552-C8CC16843688

En del fastigheter är inte underhållna, och än så länge får de vara en åminnelse om hur det mestadels såg ut i de länder som styrdes av en kommunistisk enpartistat med stöd av en ockupationsmakt. Det är bara 26 år sedan de baltiska länderna blev självständiga – av vad jag ser i Riga har de gjort mycket stora framsteg på den korta tiden.

6DD91BBB-CC44-4442-B4BF-E4235C35B803

B7A39920-BF92-405E-A2AB-2E163DAA5B68

Jag blir nyfiken på att lära mig mer om Lettlands fastighetsbransch och det allmänna ekonomiska läget. Inför resan sökte jag i Sveriges Radio-appen liksom i Podcaster men hittade ytterst lite program av mer aktuella snitt. Men landet förefaller ha mycket processindustri, inom t ex livsmedel och trä, men också stor tjänstesektor; jag kan dock inte utläsa hur stor del av den som är offentligt ägd. Största exportmottagaren är Litauen (17,7 proc), Ryssland (14,7), Estland (11,2), Tyskland (6,6), Polen (6,2) och Sverige (5,1). Finlands export till Ryssland är 5,9 proc men det bör sägas att detta är 2012 års siffror.

De baltiska staterna är som väl är med i Nato och numera finns ju en del militär placerad här. Lettland tillhör till skillnad från Estland inte gruppen av Nato-medlemmar som avsätter 2 proc av BNP för försvarsändamål, men 1,45 proc är inte så dåligt ändå.

På vägen in till Riga passerar vi platsen som jag tror är den som var skådeplatsen för slaget vid Düna 1701. Karl XII:s Sverige fick samlat tre angripande länder att hantera: Danmark, Polen/Sachsen och Ryssland. I sann karolinsk anda togs stora risker, och i detta fall var det bara infanteri som med pråmar tog sig över floden till Riga-sidan för att där upprätta och hålla ett brohuvud. Ett slags Overlord-operation alltså, där inte minst vilseledning och överraskning, då som då, var viktiga inslag.

Här tror jag att övergången gjordes, från vänster till höger.

Här tror jag att övergången gjordes, från höger till vänster.

På grund av väder- och vattenförhållandena kunde inte artilleriet och kavalleriet följa med, ett i sig ännu större risktagande således.

Jag vill dock minnas från annan källa, som jag inte har med mig, att Karl XII följde med infanteriet i övergången. Är inte helt säker i detta, men det får väl sägas ligga i linje med hans ledarskap; det var ju också vid fronten han stupade.

EDIT: jag är nu hemma och i boken ”Svenska slagfält” av Ericsson, Hårdstedt, Iko, Sjöblom och Iselius hittar jag följande. ”Kungen själv skulle i en liten båt följa med trupperna över, åtföljd av sin generaladjutant Carl Gustaf Dücker, generallöjtnanten Bernhard von Liewven, och pagerna Carl Gustaf Reutercrantz och Carl Bernhard Klinkowström.”