Blogg

Mina tankar från Visby om digitalisering och bostäder

Temat för min Almedalennärvaro var digitalisering. Detta har att göra med våra ambitioner för Sölvesborgshem, och för mitt uppdrag i allmännyttans digitala vd-råd. Några andra områden blev det emellertid också.

Innan jag går in på det digitala vill jag säga något om den bostadspolitiska debatten. Den är omfattande, men i stor utsträckning saknar inläggen åberopad grund i data eller erkända teorier. Det talas om bostadsbrist och av vissa till och med om bostadskris. En del förespråkar därför kraftfulla åtgärder, antingen genom ändrad lagstiftning eller genom ökade kostnader för skattekollektivet.

Huruvida det är en bostadskris, eller hur omfattande bostadsbristen i Sverige är, leds alltså inte i bevis, möjligen förekommer anekdoter eller liknelser. Jesus använde som bekant sådana, men ett evigt liv är å andra sidan svårt att analysera med data.

Anekdoter är högst osäkra som grund för analyser och beslut.

När det gäller våra gemensamma spelregler eller pengar menar jag dock att krav på data och erkända teorier kan ställas.

Jag menar att Bollebygd är ett utmärkt alternativ till Göteborg som boendeort. Menar man nu inte det, är det ett val, liksom andra ekonomiska val man gör. Jag menar dessutom att det kan vara bra för landsorten (så fungerar en marknad), och följaktligen menar jag att regelverk eller transfereringar som ska underlätta för större städer missgynnar landsorten på denna marknad.

Det talas om att unga har svårt att komma in på bostadsmarknaden, eftersom kontantinsatser krävs. Jag brukar flika in att unga vuxna i stor utsträckning reser på semester utomlands. För ett tag sedan såg jag en välplanerad tvåa med fin utsikt och balkong för 500 000 kr, och 30-60 min från Sveriges fjärde storstadsregions två städer (Finspång resp Norrköping och Linköping). Dessutom med en stor och spännande arbetsgivare på orten. Om paret avstår tre semesterresor har de råd med kontantinsatsen.

Jag har skrivit om mer om relevant data på boendemarknaden i ett tidigare blogginlägg.

Kris utan kriterier

Två seminarier inom digitalisering vill jag särskilt nämna.

Det första arrangerades av Pwc och handlade om digitala morgondagens affärsmodeller i framtidens hem. Paneldeltagarna kompletterade olika perspektiv bra, och jag fick också förmånen att diskutera med dem. Det jag tar med mig från detta är tanken om att integritetskänslig data, som organisationer nu inte längre får samla och hantera utan legal grund, har skapat ett värde för privatpersonerna. Detta värde kan kapitaliseras. I klartext kan kunden alltså betala en del av försäkringen med integritetskänslig data istället för pengar. För försäkringsgivaren är fördelen att skador kan undvikas, genom att exempelvis vatteninstallationer kan vara uppkopplade och tidigt notifiera om avvikelser sker. Efter brand är ju vatten den största risken för en fastighetsägare och jag ser därför detta som mycket intressant.

I diskussionen ingick också Maslows behovspyramid. Denna är 75 år gammal och jag menar att betalningsflöden säger mer om kundernas behov än Maslows pyramid. Eftersom vi köper smink och resor utan att helt har tillförskaffat oss säkerhet (t ex modernaste bilen) menar jag att det vore högintressant att jämföra betalningsströmmar med den här teorin. Förvisso är lånekostnader svåra att sortera in. Till viss del handlar vårt boende om säkerhet, till viss del om självförverkligande.

Det andra seminariet handlade om AI och arrangerades av Stiftelsen för strategisk forskning. Jag gick på flera seminarier om AI, och min bild av frågan är nu mer nyanserad. Jag har tidigare sett detta något för enkelt ska medges, men min oro för avancerad AI, är fortfarande stor.

AI i sig är för övrigt inte så tydligt till sitt innehåll. Det finns inte någon egentligen definition. Det förefaller dock som att normering i form av lagar och standarder behövs, ungefär som skedde på 1970-talet såvitt gäller sjukdoms- och läkemedelsforskning.

Den stora frågan såvitt gäller avancerad AI, är såvitt jag ser saken, om det är ett problem att människan inte längre är högst i intelligenskedjan. Jag skulle anta att de som bekänner sig till en tro utan större svårigheter kan svara ja på den frågan. Huruvida ateister och/eller humanister också svarar ja vågar jag inte säga, och inom detta fält finns ju flera olika linjer. Man kan tänka sig att en rent evolutionär humanism inte har samma invändningar mot en utveckling där människans plats förändras efter sisådär 70 000 år (en i sig kort period evolutionärt sett).

Jag har tidigare i år skrivit lite om den kognitiva revolutionen som ska ha gett oss förstaplatsen.

Den kognitiva revolutionen: homo sapiens väg till förstaplatsen

Jag har såvitt gäller de digitala seminarierna en förväntan inför nästa år: att produktivitetsökning tas upp mer. Digitalisering ur mitt ledningsperspektiv handlar mycket om ökad effektivitet. Detta gör Sölvesborgshem och allmännyttan mer kapabel att fullgöra sina uppdrag. Dessutom är produktivitetstillväxt mer avgörande för makrotillväxt, än innovationer och offentliga investeringar, låt vara att dessa interagerar mycket med varandra. Produktivitetsökning är inte lika klatschigt som innovationer och nya affärsmodeller, men till sitt innehåll minst lika intressant, menar jag.

Under de två hela dagar och två halva dagar som jag varit i Visby har jag besökt 20-25 seminarier (många raska promenader) och träffat en hel del intressanta personer, både bekanta sedan tidigare, och nya. Tack alla som jag fått lyssna på.