Blogg

Philip Tetlock: att åka dit där pucken kommer att hamna

Ett av mina favoritcitat sägs komma från Wayne Gretzky, när han fick frågan varför han var så bra: ”Jag åker inte dit där pucken är, utan dit där den kommer att hamna.”

I rollen som vd menar jag att det är en viktig uppgift, att se var affären kommer att hamna. Jag menar affären i hela branschen.

Två stora frågor jag har framför mig är särskilt svåra att bedöma. Den ena är hur digitaliseringen kommer att påverka fastighetsbranschen, den andra hur vår nyproduktion kommer att gå.

Mycket handlar om tidsperspektiv. Något jag uppskattar med fastighetsbranschen är att vi – på grund av att investeringarna ofta är stora och ska hålla (dvs betala sig, vara en bra affär) länge – behöver tänka mycket långsiktigt.

Samtidigt är framtiden i fråga om efterfrågan på boende och om digitaliseringens påverkan på många branscher svår att sia om.

Efter att ganska eftertänksam  process – där vi beaktade egna misstag men också demografisk-ekonomiska data – valde vi i Sölvesborghem 2014 att satsa på relativt små lägenheter, med obefintlig valfrihet. Detta byggde vi på antagandet att ju fler som ha råd med våra produkter, desto större potentiell målgrupp och desto lägre risk, beaktat vad vi kan leverera och vad vi förväntas leverera. Risken hade för all del kanske kunnat vara lägre med dyrare produkter, men då hade vi å andra sidan behövt förändra servicenivåerna för att motsvara ett starkare kundsegments förväntningar. – Dessutom var bostäder som fler hade råd med något vi bedömde vara i enlighet med vad som förväntades av oss som kommunalt bolag.

Resultatet blev lyckat. Vid inflyttning i Tusenskönan 1 var lägenheterna fullt uthyrda och är det fortfarande. Omflyttningen ser lagom ut. (Jag har ingen mer exakt definition av vad jag menar med det.)

Innebär detta att Tusenskönan 2, som är klart till juni 2018, också kommer att fungera så bra på marknaden? Produkten är exakt densamma, sånär som på att alla lås är digitala och att hyran är knappt 200 kr högre per månad.

Å ena sidan: allt fler i kundsegmentet har kanske kommit till insikt om att detta är en bra produkt. Pionjärkunderna sägs ju ofta vara färre, och sedan kan underlaget öka, som i ett stimbeteende.

Å andra sidan: efterfrågan är kanske redan mättad?

Och hur är det om fem år, tio år?

Det ligger alltså i mitt uppdrag att försöka se framåt. För detta behöver jag metodik, och därför såg jag fram emot att läsa ”Konsten att förutsäga framtiden” av professorn i psykologi Philip E Tetlock och journalisten Dan Gardner.

Boken i sig är drivet skriven, som journalister ofta är bra på. Dessutom bygger den i ganska stor utsträckning på undersökningar som Tetlock m fl gjort.

Tetlock menar att ett eget medvetande om hur hjärnans system fungerar är en viktig förutsättning för att kunna göra någorlunda bra prognoser. Så mycket bättre kan man nog inte förvänta sig att kunna nå, som jag förstår honom. Hjärnan vill gärna snabbt ta ställning, och det är bra av evolutionära skäl, och för all del av effektivitetsskäl. Å andra sidan har hjärnan en förmåga att mer medvetet utvärdera olika scenarier och aktioner, men detta är energikrävande och tar tid. – Dessutom finns en stark psykologisk drivkraft av att ha visshet, vilket kan leda till att vi för tidigt tror att vi har fått en tillräckligt bra bild.

Det är inte vissa personers egenskaper som är avgörande, menar Tetlock, utan vad personerna gör: ”deras sätt att gå in för mödosamma efterforskningar, noggrant tänkande och självkritik, insamling och sammanställning av andra perspektiv, fingradig bedömning och ständig uppdatering”.

Intressant är att Tetlock så tydligt uppmärksammar och berömmer uppdragstaktiken, som såvitt jag förstår fortfarande är en viktig del i den svenska militära metodiken (dock refererar Tetlock till Tredje rikets Wehrmacht och Preussen). Den handlar i korthet om att varje medarbetare, utifrån sin nivå, ska få uppgifter att lösa, men inte exakta direktiv om hur det ska göras. Tetlock nämner det inte explicit men ”i chefens anda” är principen för hur denna självständighet ska förhållas till.

Det ska dock sägas att Tetlocks bevisning för fördelarna med denna metodik är ganska begränsade, liksom hans beskrivning av invändningarna mot den. Jag tycker själv att uppdragstaktiken är mycket bra, men Tetlock själv förespråkar ett ständigt tvivel och ifrågasättande som ett viktigt förhållningssätt när det gäller att göra prognoser.

Att vara säker på sin sak (”åsiktsmässig orubblighet”) är alltså inte melodin; snarare ska man vara ”ständigt beta”, menar Tetlock: ”alltid beredd att ompröva sina uppfattningar och hela tiden utveckla sin förmåga”.

Tetlock förespråkar ganska noggranna metoder för att i kvantifierade mått avgöra olika scenariers sannolikhet. Jag skulle gärna testa detta vid tillfälle. Till dess kan jag emellertid ta till mig det mer allmänna påpekandet om ”sannolikhetstänkandets djupt kontraintuitiva karaktär”, som enligt Tetlock är förklaringen till att vanligtvis intelligenta människor ofta begår elementära misstag.

Att besvara en fråga med vad man spontant tycker, förefaller alltså inte vara rätt sätt enligt Tetlock. Även om jag inte kan bedöma kvalitetens i Tetlocks kvantitativa metoder, är förhållningssättet om eftertänksamhet och medveten reflektion, såvitt avser alternativ, utfall och tid, något jag tycker vi kan värdesätta mer.

Jag kommer också att tänka på boken om Google jag ofta återkommer till: att åberopa anekdotisk bevisning eller egen intuition duger inte; frågan är: har du data på det?

Googles ledarskap: ut med kontroll, in med kaos

Kan jag nu prognostisera mottagandet på vår nyproduktion, och vad gäller digitaliseringens effekter på fastighetsmarknaden? Nej, däremot ska jag mer tydligt säga att jag inte vet, att olika scenarier är möjliga,  att det vi kan göra är att göra oss beredda för olika utfall och att ständigt söka nya data och erfarenheter. – Kanske återkommer jag i denna blogg om den digitala strategi jag skrivit och just nu begrundar ihop med några av mina kollegor. Att den strategin, liksom vår miljöstrategi, ska ersättas av en ny varje år, får väl sägas vara ett sätt att tillämpa ”ständigt beta”.