Blogg

Svenska Turistföreningen: några intryck (och Hammarskjöld)

Jag tror att jag minns min morfars bokhylla i Alvesta: årsböcker från STF. Jag minns inte att jag tittade i dem, men har ändå något minne av de blågula inslagen på bokryggarna.

Sedan har STF inte dykt upp igen förrän jag kom i kontakt med Tjärö i Karlshamns skärgård. Ön hade köpts från STF och nu skulle verksamheten ryckas upp. Hur det gick med Tjärö är en annan sak, men jag tror mig ha sett att verksamheten nu går under STF:s flagg.

Det var när jag och Fredrika började intressera oss för att vandra i naturen som jag gick med i STF; som medlem har man ju vissa rabatter på de vandrarhem som är anslutna till dem.

Man får ju en del kundtidningar och de flesta väcker inte något särskilt intresse hos mig. Det finns dock några som gör det: Volvos, Stadiums och STF:s. Den sistnämnda är grafiskt snygg och med sympatiskt redaktionellt material, om besöksmål i Sverige, både i städer och på landsbygden. Det som ändå är störst fokus är fjällen, och jag medger att mitt intresse för att vandra där stärks. Skidor är inte min s k grej, så den delen är mer främmande.

Framför allt verkar STF:s verksamhet så sympatisk, nyanserad och redig.

Nyligen läste jag en biografi om Dag Hammarskjöld av Gunnar Möllerstedt. Hammarskjöld var styrelseledamot i STF, och ett av hans intressen var att vandra i fjällen. Jag minns ett tal där han jämförde sitt uppdrag i FN med just klättring. ”Om en bergvägg en gång har besegrats har klättraren, kan inte misslyckanden därefter undanröja det faktum att det har visats att den kan besegras.”

Vid ett annat tillfälle sa Hammarskjöld: ”Så mycket vet jag om bergsbestigning att det kräver just de egenskaper som jag tycker vi alla har behov av i våra dagar: noggrannhet och tålamod, ett fast grepp om verkligheten, en noggrann men fantasifull planering, en klar blick för farorna men också för det faktum att ödet ligger i våra händer och att den säkraste klättraren är den som aldrig tvivlar på sin förmåga att övervinna alla svårigheter.”

Just den sista delen kan jag inte riktigt hålla med om: att aldrig tvivla på sin förmåga att övervinna alla hinder, att det skulle vara typiskt för den säkraste klättraren.

Några rader om Hammarskjöld blev det nyligen här.

Dag Hammarskjöld: balanserade framåtanda och legitimitet

Till sommaren har jag och Fredrika och ett av barnen en kortare vistelse vid Alvaret planerad, och det blir premiär på ett STF-vandrarhem. Jag har varit några gånger på Öland, men naturen har jag inte kommit i sådan närkontakt med. Eftersom vi läst Ölandsdelen i Nils Holgersson högt nyligen, blir besöket på så sätt en koppling mellan natur och litteratur.

Jag tittar vidare på STF:s sajt. Aktiviteterna, boendena – det är fint paketerat och berättat. När jag sedan besöker lokalavdelningarnas sidor är det tyvärr lite blekare. Blekingeavdelningen har beslutat att avveckla sig, i Östra Skåne har det varit en cykelorientering, med rätt intressanta frågor om platser man passerar. Utan att ha data på det, tror jag att detta kan vara en del av en större rörelse i Sverige: att inte engagera sig i föreningsliv, utan hellre köpa tjänster, som kan variera över tid.

Jag såg idag att Skogssällskapet som julkalender skulle presentera ett träd varje dag, och idag den 1 december handlade det om sälgen. Den blommar tidigt, och ger en viktig ingrediens i smärtstillande medicin. Tidigare åt man sälgbark just för dess smärtstillande verkan.

Några fina dagsvandringar gjorde jag och Fredrika förra sommaren i Härjedalen och Ångermanland.

En resa längs Ångermanälven: naturen