Blogg

Vad som händer när den eftertänksamma delen av hjärnan vilar

Jag har nyligen läst en mycket intressant bok, så intressant att mina Big Four nu är utökade till Big Five.

Boken är ”Tänka, snabbt och långsamt” av Daniel Kahneman, professor i psykologi på Princeton, och Nobelpristagare i ekonomi.

Jag har tagit ganska god tid på mig att läsa boken, även om den i sig har ett fint flyt. Den är helt enkelt så späckad med intressant material, att jag vill låta hjärnan smälta delarna i rimliga portioner.

Kahneman beskriver generellt den mänskliga hjärnan som bestående av System 1 och System 2. Som jag förstår honom, är System 1 ganska likt det som djuren har, präglat av instinkter, men desto mindre av planering och analys.

System 1 är naturligtvis bra för att snabbt agera vid uppdykande faror, eller för grundläggande vardagliga beteenden. Människan vore säkerligen inte så långt gången, om det reflekterande System 2 skulle kopplas in alltför ofta.

Emellertid finns det några komplikationer med System 1, och en av dessa är att System 1 tenderar till att skapa säkra ställningstaganden på ofullständiga grunder. Ett exempel är arga människor på Facebook; sådana sägs ju till och med ha påverkat valutgången i världens viktigaste presidentval.

”System 1 är godtroget och förprogrammerat att tro, System 2 är ägnat att tvivla och icketro, men System 2 är ofta upptaget och lättjefullt”, skriver Kahneman. ”Medvetet tvivel ingår inte i System 1:s repertoar. Det kräver att man håller oförenliga tolkningar i minnet samtidigt och det går inte utan ansträngning.”

System 1 går alltså in i normalläge, och det krävs mental och faktiskt fysisk ansträngning för att System 2 ska kopplas in. System 2 beskrivs av Kahneman som lättjefullt, medan System 1 å sin sida alltid nöjer sig med vad det ser eller hör och skapar en enkel, men sällan korrekt, logik i detta. Frågor som ”kan detta vara sant” eller ”kan det finnas mer information som skulle ändra min syn på detta” riskerar att inte ställas innan människan bestämmer sig för sin uppfattning.

”System 1 är helt okänsligt för såväl kvalitet som kvantitet”, säger Kahneman.

Det är till och med så att det är lättare att hitta en logisk stringens ju mindre fakta man har, skriver han.

System 1:s ständiga slutsats är att den information som hjärnan fått, är all information som behövs. Om information saknas, skapar System 1 en logik ändå, kanske till och med med påhittad information, medan det tvivlande, reflekterade System 2 står passivt!

Facebook är en miljö som påverkar en stor grupp människors uppfattning om tillståndet i sin omgivning och sitt land, och ur ett demokratiskt perspektiv är det bekymmersamt när så mycket sensationella påståenden kan sättas i skrift och spridas med sådan hög hastighet, när den mänskliga hjärnan å sin sida är så benägen att ta stark ställning utan reflektion, utan analys, utan tvivel.

Kanske skulle det behövas en tidsfördröjning på fem minuter eller en dialogruta som frågar om man har sett allt som behövs för att ta ställning, när man trycker på arg-symbolen. Då finge System 2 en chans att kopplas in, för reflektion och tvivel.

Ja: även akademiker och beslutsfattare går i en del fällor.

Det slår mig när jag skriver detta att System 2 liknar Skalman. Intelligent, men mat- och vilokrävande, och därmed ofta passivt.

Jag kommer troligtvis att referera till Kahneman fler gånger.

De fyra andra böckerna i Big Five är

  1. Google från insidan (Schmidt, Rosenberg)
  2. Steve Jobs – en biografi (Isaacson)
  3. Den globale entreprenören (Branson)
  4. Elon Musk: Tesla, SpaceX och jakten på en fantastisk framtid (Vance).